Så mycket nu..

Att jag inte ens vet vad jag heter längre. Mitt sommarschema fick jag idag utan att ens ha hunnit lämna in om de dagar jag inte kan jobba samt önskemål om viss procent (jag har liksom inte tänkt att jobba ihjäl mig och jag har som sagt haft som tanke att jag även ska bedriva min egen företagssamhet i sommar när det är utomhussäsong så att säga). Iallafall blev det ett rejält slag i magen där jag pga schemakrockar kommer jobba 25 timmar på 1,5 dygn.. Imorgon ska jag ta tag i detta så får vi se vart det leder.

Iaf så har dagen idag varit så smetfull att jag inte ens vet vad jag heter längre så att säga. Introduktion 7-13.30, hem och försöka äta något. Lasta i massa tavlor med förstoringar och köra in dom till Cafe Sandfiken där dom ska hängas för försäljning. Snabbt hem, äta mat tsm med sambon. Plugga och göra sammanfattningar av iaf två kapitel ur en av våra böcker som vi haft i kurserna nu (kunde ju inte vara med å göra det i skolan tsm med klasskompisarna idag pga intron så då fick jag göra det själv hemma istället å fortsätta sammanfatta de kapitel dom inte hunnit med. Blev iaf 2 stycken. Sen iväg upp till svärfar som fyllde år på fika sent.. Klar ungefär vid klockan 21 och sedan hann jag faktiskt inte med Brian idag.

Lär säga att jag just nu är en aningen skeptisk till hur fan det ska gå med den tänkta tävlingen på söndag. Har stora överväganden av att stryka mig. Imorgon har jag skola hela dagen och direkt när jag kommer hem blir det till att åka raka vägen till hemtjänsten för att gå introduktion en kväll. Slutar där kockan 21 och då lär jag försöka ändå att ta mig till stallet för att jobba Brian från marken.

Alltså det är så mkt nu att jag inte vet hur jag ska orka. Huvudet exploderar och försöker som sagt göra alla nöjda och glada att jag blir att sätta mitt eget mående i sista hand. Med mitt schema över sommaren som jag fick idag så kände jag att jag hade hellre varit arbetslös. Jag kommer omöjligt att orka. Som sagt, imorgon får jag ta en break i pluggandet och ta tag i detta. Antingen så får jag strunta i det helt och dom lär hitta annan personal eller så får dom ta det jag erbjuder.. Jag är inte mer än människa. I sommar hade jag tänkt att jobba för att klara mig men inte överdrivet mycket. Och sedan försöka slappna av och börja må bra igen just i det avseendet att jag måste börja tagga ner. Släppa allt och sluta stressa runt som en galning. För jag känner att kroppen börjar ta stryk på allt jag tar på mig och mitt huvud är bara en liten bit från att sprängas av alla måsten och jag vill praktiskt taget bara sätta mig ner och gråta på golvet av uppgivenhet. Jag är ca 1cm från att gå in i väggen... Och praktiskt taget: Jag ångrar mig att jag ens har sökt ett sommarjobb. Måste sätta mitt mående först och jag behöver få tagga ner annars vet jag inte hur dethär kommer att gå. Jag är alldeles för plikttrogen och har alldeles för lätt att ta på mig för mycket.. Hela situationen just nu är så jävla frustrerande.. Och jag måste göra någonting åt denna.... å det imorgon.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0